HAHAHA hittade den här gamla artikeln från Musiklandet 2008:

Bland mytomspunna rökridåer och headbangande gäster- Tatiana gör Rockbaren.

Få uteställen finns där direktörer med utspilld öl på slipsarna diskuterar rock n roll ihop med skitiga hardrockare. Efter en del förfrågningar och insider-tips, bestämde jag mig för att besöka omsusade Rockbaren i Göteborg. Skulle mina värsta farhågor besannas? Och vilken känd gäst viftade med sitt organ inne på toaletten?

Ägaren Philip Danielsson möter mig vid dörren. Min första anhalt ska bli det beryktade rökrummet som egentligen är ett ombyggd VIP-rum, där man nosar till sig rockens vingslag mellan skinnsoffor och marockanska kuddar. Som tur är funkar luftkonditioneringen som sig bör ovanför en imponerande kristallkrona. På vägen dit passerar jag ett gäng fotografier där rockers som Alice Cooper och Motley crue grinar snällt med långfingrar pekandes åt höger och vänster.  -Skrönor som säger att det gått vilt till här är väl inte riktigt sanna, berättar Philip över en java. Detta var ett ett VIP-rum från början, men då var det mer discostuk här. Och ryktet om att detta rum skulle tillhöra ett visst glamrockband, och dem endast, stämmer inte alls.  Men det är ju inte helt ovanligt att hitta andra kändisar här inne titt som tätt. Men att det skulle pågå vilda fester i detta område, finns det ingen sanningshalt i. Tyvärr! Jag frågar vidare om vilka utländska musiker som tittat förbi må vara, men Philip verkar värna om deras integritet, tigandes mer än klagomuren. Men att Hammerfall vänder plattor vissa kvällar, och attMikkey Dee ser Rockbaren som sitt andra hem, är ingenting han visserligen förnekar. Jag försöker tjata till mig något som kan få mina rocknerver att hoppa till lite, och visst gör de det, när min guide berättar att både Metallica och Twisted Sister tumlat runt här på sina sverigespelningar, signerandes en gitarr på vägen. Jag fortsätter researchen med att snacka hos grymt trevliga bartendernHenrik, som verkar ha stenkoll på sin arbetsplats. Han delar med sig av roliga anekdoter, som när han slötittade på bildskärmen ovanför baren en helt vanlig dag på jobbet. -Det var rätt lugnt här en kväll, så jag började kommentera vilket förkastligt skitband de visade på tv:n ovanför mitt huvud. Vad jag inte fattade var att bandet var Freak Kitchen, och gästerna som lyssnade till mitt gnäll var musiker i just denna konstellation. Det händer att man gör bort sig en smula när kända gäster gör entre.... Efter några timmars spaning i lokalen ser jag allt från slipsnissar till lokalt kända förmågor. Högtalarna levererar skön schlagerrock varvat med tyngre tongångar. Personalen tar emot önskningar från det blandade gästklientelet, Philip flikar in att om en gäst vill höra sin favoritlåt 100 gånger, så ska han minsann få den önskningen uppfylld. Här styr musiken, ingenting annat. Fokus ligger på att alla ska ha det trevligt och känna sig som hemma, oavsett var de kommer ifrån eller andra preferenser. En som gör just ovanstående är Lillasysters sångare, Martin Westerstrand.  Helt plötsligt dyker han upp i baren där han ihop med bandkollegan precis börjat lira plattor. Jag får en liten pratstund som b.l.a innefattar en rätt intressant historia om hur kvällens DJ och Eminem hamnade i ett mindre slagsmål utanför rapparens hotellrum. Lillasyrrans frontman öser lovord över sin hobby-arbetsplats, och skäms heller inte för att kalla alla icke-göteborgare för b*gfitt*r. Martin avslutar vårat snack med att säga att jag inte bara är snygg, utan toksnygg. Med rejält stärkt självförtroende framåt småtimarna, hittar jag sångarenPeter Ottoson från ett av mina favoritband, Private Angus. Över en bjudöl byter vi mailadresser, och jag hoppas på att en intervju blir av nästa vecka. En gäst som vill vara anonym har under kvällens gång lagt märke till mig och anteckningsblocket. Glatt börjar denna stammis att dela med sig av både det ena och andra. -För några år sedan var Lemmy här och grisade runt. Han hade ett gäng blondiner med sig, precis så som det ska vara antar jag. Inne på toaletten började han jämföra sitt organ med andra gästers, ifrågasättandes vems som egentligen var störst. Ingen vågade yttra sig. Man säger ju inte direkt till sångaren i ett av världens tyngsta hårdrocksband att han är underutvecklad direkt.... Mer än ogärna tvingas jag att avsluta fascinerande samtal om storheters storlekar. För på en liten scen har Australiens hyllade yrväder Kittobänkat sig barfota på en stol, med gitarren i handen. Hon och kompgitarristen kör lite hemgjort, men för att få igång publiken lite extra drar de en underbar version av Sweet child o' mine.  Jag försöker mig på lite Axel Rose-moves, men ingen blir speciellt imponerad. Inte ens gitarristen från Baby Jane bakom mig. I logen efter giget får jag höra att Kitto turnerat med Janis Joplinsgamla band. Väldigt anmärkningsvärt, och väldigt coolt. Jag måste dock ursäkta mig, för inne i logen brinner rökelse som verkar väldigt migränframkallande. Sneglandes på klockan inser jag att den för länge sedan passerat läggdags. Jag kör en sista sightseeing, väggarna med diverse fotografier är verkligen något i särklass. Mina möten med gäster, artister, men framförallt supertrevlig, tillmötesgående personal, har varit både roliga och givande. Väl hemma ansöker jag lite småfräckt om ett VIP-kort via hemsidan. Så håll tummarna alla! ------------------------- Ett stort tack till medlemmar ur Baby Jane, samt Hanna och Sara (aka Tuttifrutti) som snällt ställde upp på bild. Tack även till personalen som på något sätt genomled en nyfiken skribents frågor. Tack! Rockbaren med all information hittar ni på; www.rockbaren.com.

HOLY SHIT.